Tangotext

Man (Uno)

Man söker full av förhoppningar vägen, 
som drömmarna lovade ens längtan
man vet
att striden är grym och obarmhärtig
men man kämpar och förblöder 
ty tron gör oss envisa…

Man släpar sig mellan törnen
i sin iver av att få älska någon,
lider och sargar sig själv
tills man inser
att man har blivit av med sitt hjärta

Detta är straffet som man åläggs att
betala för en kyss man aldrig fick eller
en kärlek som bedrog oss…
…uttömd av att älska och
begråta så mycket falskhet!

Om jag hade ett sådant hjärta,
det hjärta gav jag bort,
om jag nu kunde, som igår,
älska utan föraningar,
är det möjligt att jag med mina kyssar
skulle tillsluta dessa dina ögon
som ropar ut sin kärlek,
utan att tänka på dessa de andra,
de lastbara i mina ögon, som lett
mitt liv i fördärv

Om jag hade ett sådant hjärta,
samma som jag förlorade…
Om jag skulle glömma henne
som igår krossade det…  
Om jag kunde älska dig…
skulle jag omsluta dina förhoppningar
för att gråta över din kärlek
Men, Gud har fört dig i min väg
utan att tänkta på att
det redan är för sent och 
att jag inte kommer att klara av
att älska dig

Låt mig gråta som den som känner,
ännu vid liv,
kvalet av att begråta sin egen död

Ren, som du är, skulle du
ha kunnat räddat med din kärlek,
mina förhoppningar
Man är så ensam med sin smärta…
Man är så blind i sitt lidande…

Men en grym, isande kyla,
som är värre än hatet,
- själarnas döda punkt,
fasaväckande grav för min kärlek, - 
fördömer mig i all evighet
och berövar mig alla illusioner.

Översättning: José Delbono

Enrique Santos Descépolo (27 mars 1901 – 23 december 1951) var poet, kompositör, skådespelare och manusförfattare. Han skrev ett 40-tal tangotexter däribland Uno, Cambalache, Cafetín de Buenos Aires, Alma de bandoneón, Esta noche me emborracho.