Mystisk tangosångare

- bokrecension

Ur TANGO-Notiser 1/2007

En internationellt uppmärksammad roman, ännu ej översatt till svenska, har lästs av Gabriella Berggren. Tango och argentinsk historia vävs samman i litterär form via platser, händelser och stämningar. Under Buenos Aires karta döljer sig mörka händelser.

El cantor de tango, eller The Tango Singer som den heter på det språk jag läste den, kom 2004 och handlar om en amerikansk litteraturforskare som skriver om Borges’ essä om tangons ursprung . Han har kört fast och får rådet att åka till Buenos Aires och leta reda på en efemär och mytomspunnen tangosångare vars röst sägs överträffa Gardels i skönhet och inte finns inspelad på några skivor. Enligt sägnerna sjunger han texter från tangons tidigaste historia och uppträder sporadiskt på oväntade platser. Närmast ovilligt åker huvudpersonen Bruno iväg till Buenos Aires, och hans lite avmätta, rädda blick när han irrar runt i det labyrintiska gatunätet i sökandet efter sångaren Martel förmedlar en bild av staden som genom ett skitigt bussfönster. Tidpunkten är hösten/vintern 2001, med politisk turbulens och upplopp. Berättelsen är späckad med strödda, för att inte säga förströdda, referenser till Argentinas blodiga historia. Det mesta handlar om ond, godtycklig – politisk, privat eller bara psykopatisk – död.

Tomás Eloy Martínez föddes 1934 i Tucumán och arbetade som journalist i Buenos Aires tills han tvingades i exil 1975. Numera är han professor emeritus för latinamerikastudier på ett amerikanskt universitet. Han har skrivit flera böcker om Argentinas moderna historia, däribland flera om Juan och Eva Perón.

Min största behållning av den här romanen är att jag insåg att jag verkligen behöver läsa på om Argentinas historia, för att bättre förstå tango, eller i alla fall tangons uppkomst. Kanske någon av Martínez andra böcker kan hjälpa mig på traven. Just den här romanen känns som att den handlar om allt och inget. Men det är tydligen avsiktligt, om man ska tro recensionerna. Det ska vara lite Borges-aktigt drömskt, liksom.

Gabriella Berggren