Tangofestival

Favoriter återvänder

Mannen med silverskorna och kvinnan med dynamit är för många nr 1 bland tangodansare. För fjärde gången besöker Natacha Poberaj och Roberto Herrera Stockholm på nyåret.

Tekniskt är de enastående. Mjukheten, flytet, elasticiteten som kommer av deras behärskning av grundkomponenterna i dansen. Ingen som har haft dem som lärare glömmer nollpositionen, den bråkdel av en sekund i varje steg då inte bara fötterna samlas utan hela kroppen är i ett läge av vila.

Mångsidighet och öppenhet kännetecknar dem. De är koreografer, scendansare, traditionsbärare och undervisare. Roberto bär med sig den lantliga dansen från hemprovinsen Jujuy i norra Argentina, Natacha den täta luften från milongorna i Buenos Aires. Båda har argentinsk folklore i sin utbildning och båda framhåller det folkliga i tangons urspung och rörelsemönster. Ingen tåspets här inte.

Samtidigt är de öppna åt alla håll. Tangon är anarkistisk. Ingen stil – salong, milonguero, nuevo – är mer autentisk eller mer korrekt än någon annan. Vad de i stället betonar är att man ska använda sin egen personlighet. ”Att man dansar som man är”, säger Natacha i en intervju i TN. De ser också tangon som något universellt. Hur rioplatensisk den än är så är den en boheme och hör hemma överallt där den slår ner sina bopålar. Som i Stockholm, i synnerhet på nyåret.

Förutom på hemsidan kan du läsa mer om Natacha och Roberto i TN nr 3/2002 samt nr 1 och 3/2004.