Tango-VM och zen

- Japan går framåt

Ur TANGO-Notiser 3/2007

Tango-VM i Buenos Aires gick av stapeln i slutet av augusti. En argentinsk affär kan man tänka – men nej, andelen utländska par ökar. Inte minst inslaget från Japan.

Av de 479 deltagande paren kom 11 från Japan. Och tre av dessa japanska par tog sig in bland de 18 paren i scentangofinalen. Det första tango-VM år 2003 attraherade bara 30 icke-argentinska par i de båda kategorierna; i årets femte VM deltog där sammanlagt 140 par. Fortfarande dominerar förstås Argentina stort; trenden att utländska par blivit alltmer framgångsrika vände dock denna gång. Japan var den nation som gick emot strömmen. Argentinarna behövde dock ännu inte uppleva samma chock som ”de svenske” i förlusten mot Japan i fotboll under OS 1936, där radioreportern Sven Jerring med sin karakteristiska stämma förtvivlad skapade uttrycket: ”Japaner, japaner, japaner..”. De fanns överallt!

”Tekniken i tango kan läras snabbt”, säger den japanska dansaren Yuriko Tsunehiro lite kaxigt, men hon tillägger också: ”Att fånga tangons essens är svårare. Vi japaner iakttar den argentinska dansen och kopierar ibland deras stil. Men att kopiera är inte naturligt och tango måste vara naturlig”. I det uttalandet återklingar något av den japanska zenfilosofin, som inte har med scen att göra, utan är konsten att i vardagen skapa ett harmoniskt förhållande mellan det medvetna och det omedvetna. Fulländningen uppnås genom att bli fri och lösgjord från sig själv.

Ur det perspektivet kan den argentinska tangodansen kanske ta plats bland andra konstarter som i Japan syftar till ett sådant förhöjande av medvetandet. Att uppnå zen – ett återvinnande av barnasinnet, att tänka men att likväl inte tänka – kan ta åratal av övning och har fått sin avspegling i allt från japanska kampsporter till den japanska teceremonin. För det kan vara något som japanerna har förstått; att uppnå fulländningen i tango, exempelvis den blixtrande perfektionen i en rätt placerad gancho, kan kräva en sådan sinnets avslappning som man återfinner i ett väl utvecklat zen-medvetande.

Förra året blev två colombianer de första icke-argentinarna att vinna en topplacering, och en domare, Monica Romero, säger nu också att hon inte utesluter fler utländska vinnare framöver. Men: ”Mer än att vinna eller förlora handlar det om att genom tangomusiken komma tillsammans med alla dessa nationer som dansar här i den stad som utgör tangons vagga”.

Man må tycka vad man vill om tävlingar i tango, de skapar uppmärksamhet och kan kanske också bidra till en ökad spridning av tangodansande. Våra grannar i Finland har sin årliga tangomarkkinat i Seinäjoki som blivit en stor nationell TV-utsänd tillställning med över 100 000 besökare årligen. En sångartävling sätter musik och texter i fokus – och VM i finsk tango är förstås också öppet för alla ...

Måns Ivarsson