Milstolpar i tangons historia

Elvino Vardaro – 1905-1971

- Violinist

För mången tangokännare har det inte funnits en bättre violin i tangons historia, än Elvino Vardaro. Han har haft en absolut behärskning av instrumentet och kännedom om dess möjligheter. Född i Buenos Aires, med en far som älskade klassisk musik, fick börja sina musikaliska studier vid fyra års ålder. 14-år gammal ger han sin första konsert med Musik av Mendelsohn, Bach och Tchaicovsky. Men, nöden tvingade honom att jobba på biografer, spela musik till stumfilmerna, där fick han träffa bland andra Rodolfo Biaggi. 1922 fick han ett erbjudande från Juan Maglio `Pacho’ för att spela i hans tangoorkester. Med honom turnerar han och spelar på diverse salonger. Efter en tid går han till den legendariska bandoneonisten Paquita Bernardos orkester, och det verkar som det var här som han också träffar Osvaldo Pugliese. Jobbar en tid med Roberto Firpo där han möter violinisten Cayetano Puglisi, en vänskap som håller livet ut. 1926 ingick han i Pedro Maffias sextett: Osvaldo Pugliese, Pedro Maffia, Alfredo De Franco, Elvino Vardaro, Emilio Puglise och Francisco De Lorenzo.

Vardaro får ett kontrakt med skivbolaget Victor, och under tretton år deltar han i diverse orkestrar som spelar för detta bolag: Orquesta típica Victor, Orquesta Victor Popular, Orquesta típica porteña, Los Provincianos, Juan Guido, Adolfo Carabelli, m.m.

1929 bildas Vardaro-Pugliese, men så småningom formar han sin egen sextett: Anibal Troilo, och Jorge Argentino Fernández, bandoneoner, Elvino Vardaro och Hugo Baralis, d.y., violiner, Pedro Caracciolo, kontrabas, José Pascual, piano. 1935 lägger man en extra bandoneon till gruppen, Eduardo Marino.

1942 börjar han spela i Osvaldo Fresedos orkester, något som håller i flera år. Samtidigt, jobbar han på annat håll, med radio, och en egen orkester som besöker Uruguay – 1944. 1953 fick han möjlighet i skivbolaget Columbia att spela en skiva där han är orkesterledare. Mellan 1955 och 1961 ingår han i Astor Piazzollas Kvintett, samtidigt som han spelar med Carlos Di Sarli. Som tonsättare får vi nämna bl.a.: Grito de alma, - kallad Tinieblas senare, Dominio, valsen Imaginación, Mía, Te llama mi violin, Un beso, El replique, Miedo. Hans sista år som violinist försiggår i en symfoniorkester i Córdoba, Argentina.

Raúl Chagallo