Milstolpar i Tangons historia

El chantecler

Under 1920-talet uppstår i Buenos Aires en del eleganta tangoställen, ett av dessa var El Chantecler, invigt 1924, och vars ägare Amadeo Garesio väljer den bästa tangoorkestern på sin tid: Julio De Caro.

Julio De Caro bildar tillsammans med sina två bröder en sextett: Julio De Caro, fiol och dirigent, hans bror Emilio, andra fiol, och Francisco vid pianot. Två bandoneoner: Luis Petrucelli (senare ersatt av Pedro Laurenz) och Pedro Maffia. Kontrabas: Ruperto Thompson.

El Chantecler var den plats Buenos Aires tangoälskare hade som sin favorit. Där kunde man höra både De Caro och den unge Juan D’Arienzo. Två sätt att tolka tangon.

När D’Arienzos pianist Lidio Fasoli inte kunde fortsätta, testar D’Arienzo en ung pianist: Rodolfo Biagi. En ny stil börjar, lusten att dansa till den är oemotståndlig. Poeten Enrique Santos Discépolo sade om D’Arienzo: han överförde tangon från huvudet till fötterna.

1960 går en period i graven när byggnaden rivs ner.

Enrique Cadícamo (poet, 1900-1999) skriver en dikt i samband med salongens rivning:

Adiós Chantecler (översättning: Raul Chagallo)

Den kalla spetshackan har förvandlat dig till byggnadsbråte

och när nattetid jag går förbi ödeläggelsen

förvandlas denna milonguero till poet

och en sorgsen tango får sordin

Bland dessa röda sammetsgardiner

balkongen som idag inte finns

kunde vi alltid se Madam Ritana

med sina juveler och sin champagne

Bland skratt och skämt

alltid en vemodig Reneé

så vackert och melankolisk

att jag blev kär

Idag är hon inte där

inte heller jag går in i den

det blev slut med galorna

skräniga och sällskapliga Chantecler

I de härliga nätterna när tangon var en rit

när alkoholen förändrade blicken

Razzano och Carlitos arm vid arm gick dit

båda som bröder, båda berömda

Ingenting kvar, inget existerar

varken milongueras eller revyer

Principe Cubano jag ser dig bedrövad

tystlåten går du förbi Chantecler

/ Raul Chagallo