Besöket

Piazzolla i det svenska regnet

Som en skänk från ovan kom ett tillskott till tangolivet i Stockholm i juli. Den ryska trion Resurrection, bestående av Alexander Pavlov på piano, Alexander Mitenev på dragspel och Andrew Ivanov fiol. I mer än fjorton dagar spelade de varje kväll på Pelé, Piazzolla mest.

Astor Piazzolla nådde Ryssland några år efter Sovjetväldets fall och sin egen ungefär samtidiga död. De här pojkarna, alla kring tjugo, mötte honom i slutet av sin musikskola. Och föll. Resurrection för en återuppstånden Piazzolla. Jag kunde fantisera, när jag hörde dem, om ett nytt Beatles, en grupp för en kommande tango-era i Europa. Ett revolutionerande sound i musiken, den här gången med bakgrund i en förort till Sankt Petersburg.

Man hör den klassiska skolningen hos musikerna. Den tekniska precisionen, som även för Piazzolla var allt. Men också ansatsen till en egen stil, det som enligt Piazzolla gör att det är musik. Eftertänksamheten mitt i det intensiva. Renheten som stiger fram även ur det vildsint dramatiska. Ett stråk av andlighet. Den ryska själen?

”Skänk från ovan” ska tas bokstavligt. Skälet var regnet. Och ett märkligt sammanträffande, så som det tycks kunna ske i tangovärlden. Från Ransäter, dit de inbjudits att spela på stämman, tänkte sig de unga musikerna att förlänga sin första utlandsresa genom att spela på gatorna i Stockholm. Men regnet bara föll och föll.

I backen ovanför City BackPackers låg en liten restaurang. Vem kunde ana… Det de steg in i visade sig vara Stockholms tillhåll för tangobesatta.

På den vägen blev det. Kväll efter kväll har Upplandsgatan varit en bakgata till Nevskij Prospekt eller en gränd i utkanten av Buenos Aires. En svart hatt placerades framför musikerna, precis som på gatan.

Det fåtal som letade sig dit fick en lika surrealistisk som musikaliskt övertygande upplevelse.

Birgitta Holm